Där sneglar Skellefteå svartsjukt på Luleå
Bosse Lundkvist har följt både Skellefteå AIK och Luleå på nära håll i fem decennier.
För Hockeynews skriver han om de svenska mästarna och de hårt arbetande rivalerna med tunga nyförvärv.
Om hur Skellefteå svartsjukt sneglar på hur Luleå har lyckats på marknadssidan.
Om publiktrycket i Luleå och hur Skellefteå skämmer bort supportrar.
Och hur han själv blev idiotförklarad efter jämförelsen mellan Omark i Luleå och Lindberg i Skellefteå.
READ MORE:
Osten: Det gyllene årets ledarskap, ånger och band
Lars “Osten” Bergström, tränaren bakom Luleå Hockeys historiska SM-guld för 28 år sedan, ser tillbaka på den tiden med både stolthet och omtänksamhet.
I en personlig intervju med NSD tog han med sig minnen från den avgörande säsongen, sina unika ledarskapsprinciper och de lärdomar han dragit av sin intensiva stil – och inte minst de ånger han bär på än i dag.
– Det var en av mina styrkor, att spela på sinnesstämning. Antingen få dem att slappna av eller tända till. Jag tog det också som en utmaning att tänka vad behövs nu? Tändvätska eller vatten? Jag vet att många uppskattade det, säger Osten till NSD.
Han minns också den berömda Kebnekaise-expeditionen som en avgörande resa där laget både byggde styrka och gemenskap.
Kolliderade med heltidsjobb
En av hans största ånger är att han inte lyckades övertala Lars-Gunnar Pettersson att fortsätta spela.
– Jag är helt övertygad att han hade kunnat hjälpa oss till fler guld, säger Osten till NSD.
Lars-Gunnar Pettersson, ofta kallad “L-G”, var en av svensk hockeys mest framstående målskyttar och tidernas skyttekung i Elitserien.
Han hade vunnit SM-guld med Björklöven och avslutade sin karriär i Luleå säsongen innan deras historiska guld. En stor anledning till hans beslut var att Luleå Hockey började träna på dagtid, vilket kolliderade med hans heltidsjobb som revisor.
“Jag försökte påverka allt”
Än idag har Osten starka band till många av spelarna och ledarna från den tiden.
– Än i dag när jag träffar spelare säger de: ‘Hej coach’. Vi hade mycket glimten i ögat, men vi tullade aldrig på vår professionalitet, reflekterar han till NSD.
Osten erkänner att hans ledarstil kanske var väl extrem ibland, och att han borde ha varit mer selektiv i sina prioriteringar.
– Jag brydde mig till och med om vem som sjöng nationalsången. Jag försökte påverka allt. I dag skulle jag valt mer när jag skulle elda, och när jag skulle hållit tillbaka, avslutar han till NSD.
Leave a Reply