Leif Boork om svensk damhockeys utveckling: “Måste våga lyfta upp fler spelare”

Han var själv involverad i Damkronorna under fem säsonger. Nu följer han utvecklingen på avstånd. Här ger Leif Boork sin syn på vart svensk damhockey är på väg.
– Jag tycker att det har utvecklats positivt. Fysen har blivit bättre. Tempot har gått upp, säger Boork till hockeysverige.se.

Vart är svensk damhockey på väg? Är den bättre nu än på många år? Hur mår SDHL och Damkronorna? Har vi för många importer i SDHL, vilket gör att det bromsar utvecklingen på unga svenska spelare? Frågorna är många. En som följer damhockeyn sedan sin tid som förbundskapten för Damkronorna är Leif Boork.
– Jag följer SDHL och Damkronorna via text i olika medier samt att jag ser en del matcher, så jag har en relativt bra koll på vad som händer i hockeyn. Däremot ser jag inte varje match, men en del efteråt på inspelningar både från SDHL och Damkronorna.

Vilka brister upplevde du inom damhockeyn då du tillträdde som förbundskapten 2014?
– Fysiken. När det började gå emot lite var även det kollektiva självförtroendet svagt. Det berodde på att det gått dåligt under många år och var en generationsväxling efter Erika Holst, Maria Rooth, Gunilla Andersson med flera.
– Niclas Högberg, som var förbundskapten innan mig, fick kompromissa mycket med uttagningar och annat. Han hade kanske tveksamheter om han skulle ta med en spelare som inte tränade eller spelade så bra eller hade andra problem.
– Han kompromissade lite för mycket. Det var anledningen till att jag kom in, för att försöka styra upp det där.

“Tycker att det har utvecklats positivt”

Du rörde om både hockeymässigt och verbalt i grytan, hur upplevde du att dina tankar och åsikter togs emot?
– Till en början väldigt bra. SOK (Sveriges olympiska kommitté) hade ett väldigt stort inflytande över vad som hände i Damhockeyn. Särskilt i Damkronorna efter Jacques Rogge funderingar på att ta bort damhockeyn från OS-programmet efter 2010 då det varit för stor skillnad mellan lagen.
– Sverige var fyra 2010. Efter det var damhockeyn lite på nergång i här hemma. Dels var man orolig för att programmet skulle bort dels också, att när det bestämdes att damhockeyn skulle vara kvar, att Sverige skulle göra en för dålig insats 2014.
– Därför gick SOK in, styrde upp och till stor del satte kraven. Jag vet inte om det var SOK som indirekt ville anställa mig för att styra upp det, men kravspecifikationerna till förbundet och mig kom från SOK. Nu skulle vi slåss om medaljer och visa upp oss från en starkare sida. Det här var såklart även jag med på. Utifrån den bakgrunden styrde jag upp det ganska hårt från början, men det skulle visa sig att vi inte hade ett tillräckligt bra lag för det.